En blogg om vävning

En blogg om vävning

Åsas och Martins blogg handlar om vårt intresse för vävning och medeltid. Med vävningen binder vi ihop nutid och dåtid. Här skriver vi om både den nutida vävningen och de projekt som hör samman med våra försök att förmedla en bild av medeltiden.

The blogg of Åsa and Martin about weaving and the middle ages. We are writing about modern weaving and our attempts to reenact the medieval time.

Att återskapa medeltiden 6 - Prästen

BetraktelserPosted by Martin Eriksson 08 Jan, 2012 21:50
Martin skriver.
När det gäller religionen finns det tydligen mycket att reflektera över. Jag fastnade vid att Peter på ett ställe skriver "jag känner flera som känner sig obekväma inför religion i allmänhet och religiösa handlingar i synnerhet" (4a). Är religion mer kontroversiellt än att para ihop folk i tillfälliga hushåll och bygga hierakier? Troligtvis därför att det är svårare att ta religionen på lek än att leka hierakier. Den kan ju påverka "på riktigt".

Jag har närmat mig återskapandet från det religiösa hållet, eftersom jag i mitt moderna liv är präst. Jag kan lika lite som t ex en läkare stiga ur min profession när jag klär mig i medeltidsdräkt. Det handlar inte om vad jag gör. Det handlar mer om vad jag är. Ett exempel: Jag var på medeltidsmarknad på Bornholm och var klädd som en hantverkare. Utan alla religiösa tecken. Jag möttes av frågan: Spelar du präst? - Nej, sa jag, jag är präst.

Det är inte enkelt att gestalta något du inte är. Jag kan inte spela soldat, för det har jag aldrig tränat. Jag kan uppträda som bågskytt, för jag har skjutit med långbåge i många år. Men jag skulle aldrig ställa upp i ett fältslag som bågskytt och skjuta pilar mot människor. Där går min personliga gräns. Vi har våra egna gränsdragningar i reeactmentkulturen.

Tyska Orden är en grupp reenactare. Den medeltida Tyska Orden var både andlig och stridande. Därför ringer man i sin böneklocka och ber tideböner och bordsböner. Man är noga med att det är den "återskapade personen" som utför kulthandlingen. Men man gör inte något som man inte skulle kunna stå för. Man låtsas inte religion, utan menar att om man nu gestaltar en andlig och stridande orden, då måste bägge delarna finnas med i återskapandet för att det ska bli helt. Reenactare i andra grupper har varit kritiska till detta med religion. Så Peter har rätt, åtminstone några finns som känner sig obekväma.

Och så dyker jag in i dessa sammanhang. Ingen kan väl tro att det är på låtsas om jag ber en bordsbön eller en tidebön. Det hela blir ännu mer på riktigt, därför att det vanliga, moderna livet stiger in i det återskapade medeltida samhället. Det här kan bli rätt komplicerat - vad är nu och vad är då - och kanske den osäkerheten gör att man känner sig obekväm.

Ja, det kan inte jag svara på. Men jag har påpekat för Tyska Orden att en andlig orden borde ha en kaplan. Och det har man diskuterat. Man har kommit så långt att man frågat sig: Vad händer om en riktig präst kommer in i det vi återskapar? Är det något som blir mer "på riktigt" i så fall? Men det som är det mest allvarliga med att utföra religiösa kulthandlingar är att religionen kan påverka på riktigt.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Martin 14 Jan, 2012 21:39

För att läsa en uppbygglig betraktelse eller för att leda en växelläst tidebön eller be bordsbön, det behöver man inte en präst till. Det kan var och en göra. Det som prästen ensam kan göra är att fira mässan och döpa och höra bikt och välsigna offentligt. Tillhörde man en orden var det naturligt, och en plikt, att läsa officiet, som tidebönen kallades. Till det behövdes alltså inte någon präst. Så TO gör helt rätt, så mycket jag har sett av det hela. Egen formulerad predikan sysslar de inte med, vad jag vet, utan det är väl att man läser något av det färdigskrivna som finns. Det skulle jag också göra! Magister Mattias, eller nåt.

Jag anknöt i mitt inlägg till hur man resonerat om inom TO. Jag tror det handlar inte så mycket om det yttre beteendet som att det tillförs en ny dimension på något sätt, om en som är prästvigd kommer in i det återskapade livet. Det medför att man får fundera en vända till på vad man gör. Det här börjar bli intressant. Man får reflektera över sitt beteende, så att säga. Det borde alla göra.

Jag anser att de som tänker reenacta religion måste öva och repetera och bli skickliga i det här, precis som man behöver när det gäller till exempel blankvapenstrid och brottning och bågskytte. Var och en kan så klart reenacta allting, utom att fira mässan och att döpa och höra bikt och offentligt välsigna. Men med allt annat är det fritt fram.

Posted by Peter 11 Jan, 2012 08:05

Det är just det som är så intressant. Personligen tycker jag att världsliga maktstrukturer är precis lika kontroversiella eller icke-kontroversiella som andliga. Oavsett det verkar det vara helt OK att underkasta sig någons fiktiva ledarskap.

Dessutom, som jag nämnde i någon post, är det ingen som har några problem med att vi visar upp brottningstekniker avsedda att bryta armar och ben av folk - men tar du upp ett radband kan det mycket väl vara någon som rynkar på ögonbrynen. "Är du religiös på riktigt eller?" har jag någon gång fått höra. Det är märkligt det där.


TO:s religiösa handlingar får väl ändå anses vara låtsade? Jag uppskattar det verkligen, eftersom det hör till en andlig orden, men eftersom ingen (mig veterligen) egentligen är prästvigd eller har annan religiös titel som gör att predikningar verkligen blir "på riktigt". Eller? Hur funkar det? Hur ser du på den biten?


Peter, www.indemejarecristi.wordpress.com