En blogg om vävning

En blogg om vävning

Åsas och Martins blogg handlar om vårt intresse för vävning och medeltid. Med vävningen binder vi ihop nutid och dåtid. Här skriver vi om både den nutida vävningen och de projekt som hör samman med våra försök att förmedla en bild av medeltiden.

The blogg of Åsa and Martin about weaving and the middle ages. We are writing about modern weaving and our attempts to reenact the medieval time.

Solv

Vävning/WeavingPosted by Åsa Martinsson 18 Mar, 2010 13:18

I går sorterade jag solv. Min vävstol ska efter många år återigen användas för damastvävning och alla mönstersolven ska tillbaka i vävstolen. Medan jag gjorde det funderade jag över hur många som numera använder trådsolv. Det var en ganska stor mängd jag la upp på bordet - och många olika sorter.

Längs till vänster ligger damastsolv med mailloner. Maillon är den lilla plastbrickan mitt på solvet med ett antal hål där man trär en tråd i varje hål. Det är de solven som ska hängas in i vävstolen nu.

Därefter kommer "vanliga" damastsolv, där man antingen kan trä hela stygnet i solvet, eller en tråd i varje solv - beroende på hur stor risken är att trådarna ska sno sig om varandra. Det är inte så många på bordet, resten finns i vävstolen.

I den övre raden ligger bottensolven med långa ögon för damastvävning. Det är ca 5000 av dem, jag hade en gång två vävstolar igång som behövde solv. Och under dem vanliga solv med små ögon. Längst upp till höger ligger en liten bunt med mattsolv.

Det här är solv som jag knutit själv. Det började när jag gick på Väfskolan i Borås och planerade att köpa min första vävstol. Det blev mitt handarbete att knyta solv under det året. Då kom solven med små ögon till. Det blev väl då drygt 2000 solv. När jag sedan åtskilliga år senare behövde lite fler så blir det ändå lite skillnad, trots att de är knutna på samma solvstock. Det gör inte så mycket bara man inte blandar dem på samma skaft - därför är ändarna blåfärgade och de ligger i egen bunt.

Solv har jag knutit alltefter behov. Alla bottensolv och damastsolv när jag började med damstvävning och mattsolven kom till när jag ärvde fasters stora mattvävstol. Den har jag sålt nu, så solven är till ingen nytta.

Att knyta solv är en rogivande sysselsättning. Man mäter upp en större mängd att knyta av genom att linda dem om foten på solvstocken - och sedan knyter man! Det går fortare än man tror.

Många säger att fördelen med de moderna syntetsolven är att de är alldeles jämna och lika långa. Visst är de det, men mina solv är alldeles tillräckligt jämna - och har hållit sig i 30 - 40 år! Några enstaka har gått sönder, men det är försumbart.

Trådsolven har en stor fördel - om man behöver flytta en solvad tråd till ett annat skaft knyter man bara upp knutarna - och knyter fast solvet på det skaft dit det hör. Man ser på tråden var knutarna ska vara. Det går inte med syntetsolven.

Jag tycker om mina trådsolv, de är behagliga att handskas med.

Man behöver en stock till varje sorts solv. När jag plockade fram mina solvstockar ur förrådet ser jag att jag lagt undan dem mitt under arbetet!
Det här är solv till moderna vävstolar. Från andra tider och platser finns andra sorts solv.

Och så till slut min fråga - hur många använder fortfarande trådsolv? Och är det fler än jag som knutit sina solv?