En blogg om vävning

En blogg om vävning

Åsas och Martins blogg handlar om vårt intresse för vävning och medeltid. Med vävningen binder vi ihop nutid och dåtid. Här skriver vi om både den nutida vävningen och de projekt som hör samman med våra försök att förmedla en bild av medeltiden.

The blogg of Åsa and Martin about weaving and the middle ages. We are writing about modern weaving and our attempts to reenact the medieval time.

Nya Draperier/New curtains

Bornholm 2015Posted by Åsa Martinsson 29 May, 2015 17:46
Skimmertyget jag vävde till förra sommaren hänger för mörkt och kommer inte till sin rätt. Kaniken vill ha dem för att avskärma den lilla delen med skrivpulpeten. Då kan han ta emot gäster lite mer avskilt.

The iridescent cloth I made last summer is hanging to dark and you can´t see how it changes in colour. The canonicus wants them to delimit his small corner with the writing desk. Where he can meet his guests more "sub rosa".

Därför behöver jag väva ett par nya draperier. Och de ska vara ljusare. Tvärrandiga tyger finns det en hel del bilder av. Och med mönstrade bårder! Jag hittade flera filtar mönstrade på det sättet. Jag vävde en filt och nu planerar jag att använda samma bild men väva ett lättare tyg.

So I had to weave some new curtains. And they will be made in a more light colour. There are many pictures of cloth with stripes. And with patterned stripes! I found several blankets patterned that way. I made a blanket and now I plan to weave a lighter cloth from the same picture


Mellan de röda linjerna ligger ett diagonalt rutmönster och i de bredare partierna finns en slinga. Rutmönstret på bilden kan jag väva, slingan fick bli något som jag kunde göra på åtta skaft. Det gula i bilden la jag in i linjer runt mönstret.

Between the red lines there is a diagonal square pattern I can easily weave, but for the wider part there had to be something I managed to do with eight shafts. The yellow in that pattern I placed in lines around the pattern




Året är 1377

Bornholm 2015Posted by Martin Eriksson 01 May, 2015 16:20
I år kommer vi att få uppleva året 1377 på Bornholms Middelaldercenter.

Det första året vi bodde i stormannens kammare hade vi valt 1375. Det var Valdemar Atterdags sista levnadsår.

Det andra året valde vi 1376, Margrethes första regeringsår.

Inför det tredje året tog våra idéer slut. Vi kunde väl inte gå baklänges till något tidigare år under 1300-talet? Hur långt fram skulle vi gå? Margrethe fanns med ända till 1412. Vi kom inte längre än till att föreslå ett allmänt 1300-talsår mellan 1361 och 1379, dvs under "min" ärkebiskops tid.

Men när vi skrev om våra bekymmer till Middelaldercentret så hade Lena Mühlig redan kommit fram till att i år ska det bli 1377. Det är ju helt genialt!

Jag har tagit mig friheten att citera ur Herolden, Vennekredsens tidskrift, där hon berättar om vad som hände på Bornholm A.D. 1377.

Den 15. september 1377 skriver Jens Uff til Danzig og sender dem nogle mønter, som han mener, er ”dårlig mønt”. Det er to mænd fra Danzig, Nikolaus Schonelinde og Johan Wulf, der har sat mønterne i omløb på Bornholm. Både indbyg-gerne af Bornholm og Jens Uffs herre ærkebispen, har ”lidt et ikke ringe tab” af dette møntomløb. Derfor har Jens Uff tilbageholdt de to Danzig-borgere, og de har afgivet den forklaring at de ”lovligt og retmæssigt” havde tilhandlet sig mønterne. Jens Uff beder Danzig om at tage stilling til sagen. (Dipl.Dan. 4,1,297)

Det lidt arrogante svar fra 5. okt. 1377 lyder på at adskillige borgere fra Danzig kan bevidne at de to mænd havde tilhandlet sig pengene på lovlig vis fra en købmand. Rådmændene i Danzig erklærer, at de ikke kan tage stilling til mønternes værdi, for ”at der i vor stad ikke udtrykkeligt er nogen vedtægt for betaling i mønt bortset fra vore herrers mønt, og der udbydes adskillige mønter til salg hos os - enhver vil friest muligt kunne skaffe sig mønter, på samme måde som han også kan skaffe sig andre ting." (Dipl.Dan. 4,1,300).

Fornemmer man lidt storby-arrogance over for den provinsielle foged fra Bornholm?

I hvert fald kan mønterne tilsyne-ladende sagtens have været ”dårlige” – men alligevel indkøbt ”på lovlig vis”. Det har sikkert været to smarte købmænd, der har snydt de stakkels Bornholmere den sommer i 1377.
Af Lena Mühlig

Vi får säkert i sommar vara med om att upptäcka de falska mynt som är i omlopp. Det är kanske vi som kontaktar hövitsmannen på Hammershus, Jens Uff, systerson till ärkebiskop Niels Jensen.

Manuskriptfilt 3/Manuscript blanket 3

Vävning/WeavingPosted by Åsa Martinsson 27 Mar, 2015 20:56
Den tredje filten blir en mycket enkelt filt. Det finns många bilder av filtar med smala ränder. Eftersom jag har mörkt grått garn och en hel del av små härvor av olika färger, så blir det här en filt i ofärgad ull med smala ränder i flera färger.

Den sista filten är en hemlighet!
Blanket or cloak from Guddal, Norway. Museum : Universitetsmuseet i Bergen, InventoryNo : 030999, BRM 31/3. C-14: 1035-1165 CE.
Judith kills Holofernes Quill drawing, coloured; Illustration cycle Typology; Miniature ; South West Germany(?) , Austria(?) 1330 ; 1340 ; Vienna ; Austria; Vienna; Austrian National Library; cod. s. n. 2612 ; fol. 32v In Speculum Humanae Salvationis ; Mitteleuropäische Schulen I, Kat. 123


The third blanket will be a very plain blanket. There are many pictures of blankets with narrow stripes. As I have a lot of dark grey yarn and some small skeins in different colours will this be a blanket in undyed wool with narrow stripes in several colours.

The last blanket is a secret!





Manuskriptfilt 2/Manuscript blanket 2

Vävning/WeavingPosted by Åsa Martinsson 19 Mar, 2015 17:30
Fauvel's wedding, Roman de Fauvel (BNF Fr. 146, fol. 34), c. 1320.


Jag har hittat flera bilder med breda ränder i två färger. Alla har också smala vita ränder. Som i den här bilden.

Den här filten tänkte jag väva i grått och blått. Men så hittade jag ett antal härvor lila garn. Och ränderna är ju svagt lila!



I have found many pictures with wide stripes in två colours. All also have narrow white stripes. Like this picture.

This blanket I planned to weave in grey and blue. But I found some mauve yarn in my shelf. And the colour in the picture is light mauve!




Manuskriptfiltar/Manuscript blankets

Vävning/WeavingPosted by Åsa Martinsson 18 Mar, 2015 15:27
I vävstolen just nu: en 160 bred mellangrå varp i filtgarn 6/2. Det grå garn som fanns hemma räckte till en varp för fyra långa filtar. Utmaningen är att väva tvärrandig filtar efter manuskriptbilder. OCH med de garner som finns hemma. Det ska bli fyra helt olika filtar.

In the loom just now: a 160 cm width in reed light grey wollen warp, 6/2. The yarn I had at home was enough for a warp to four blankets. The challenge is to weave striped blankets after manuscript pictures. AND with yarns I have at home. It will be four different blankets.

Det här är den första – This is the first.
Death of Mary Tempera painting wood ; Furniture sacral ; Winged Altar ; by "Habsburgischer Hofmaler" ; Vienna ; 1370 ; 1372 ; Innsbruck ; Austria ; Tyrolia ; "Landesmuseum Ferdinandeum Leihgabe Stift Wilten.

Först tänkte jag att botten får bli ljust grå, men efter en titt i garnhyllan fanns där 500 g ljust rosa garn! Vad som behövdes för bottenpartierna.

At first I thougt that the bottom would be a very light grey, but then I found 500 g of a light pink yarn! Enough för the bottom.

Så här ser det ut i vävstolen – This is a picture from the loom

Filtarna vävs i 4-sk kypert. Men jag har solvat på 8 skaft för att försöka få med de små vita prickar som finns i en del bilder.

I am weaving in a 4 shaft twill, but I have threaded it on 8 shaft in an attempt to weave the small white spots you can see in many manuscript.

Birgittahuvan – ett återskaparmode?

Medeltid/MedievalPosted by Åsa Martinsson 22 Feb, 2015 13:13
Birgittas lilla huvudbonad i linne ger upphov till en hel del frågor.

I Medieval Clothing and Textiles nr 4, 2008, skrev Camilla Luise Dahl och Isis Sturtewagen om ”The Cap of St St. Birgitta.”. Efter det har den lilla linnehuvan* spridit sig som en löpeld genom medeltidsvärlden.

Några år tidigare hade jag fått Aron Anderssons och Anne Marie Franzéns redogörelse i Birgittareliker 1975. Jag hade också fått konserveringsrapporten. Jag tänkte då att en linnehuva skulle vara ett bra underplagg för en yllehätta. Men vid den tiden talades det bara om manliga coifer, inte om kvinnliga huvor. Utifrån det material jag hade var det inte lätt att komma fram till hur den var konstruerad. Så jag la det åt sidan.

Så kom då artikeln – och nu 7 år senare ser man att den bärs av mängder kvinnor. Antingen bärs den som ett underplagg för att fästa slöjor i, eller som enda huvudbonad. Många har äntligen hittat något som fungerar!

Jag fick artikeln från Camilla Luise Dahl innan boken kom ut och gav mig på huvan i ett nytt försök. Nu för att göra en till mig själv. Men efter diverse strapatser la jag ner det hela igen. Jag fick det aldrig att fungera så som Camilla menade, och dessutom trivdes jag inte heller med den.

Det som jag inte fick att fungera var att sprundet bak skulle bredas ut och bilda ett nackparti. Så menade Camilla att det skulle vara. Det kan gå om man har tillräckligt med hår som fyller ut huvan och gör att sprundet lägger sig i nacken . Då får huvan den form som man ser på bilderna. Även Aron Anderssons och Anne Marie Franzéns beskriver som att huvan har ett rakt nackparti, som är bildat av sprundet. Enligt Camilla är det inte meningen att den ska sitta stramt baktill, med sprundet hopdraget.

Huvan i original är visserligen liten, men ska man få dess mittsöm att räcka från hårfästet och ner till nacken måste man förstora den ganska mycket, och troligen också förändra proportionerna.

På bilderna i Maciejowski bibeln bär kvinnorna huvan med håret synligt i pannan och öronen syns. Den bärs på samma sätt som hårnäten, som också författarna påpekar. Så har jag nog aldrig sett huvan buren i våra sammanhang. En snabb bläddring genom bilder från det manuskriptet ger ett intryck av att det är i hemmiljön som enbart huva bärs. Avbildas en scen utanför hemmet ser man dels kvinnor i dok, dels någon kvinna, tjänarinna, i huva.

De manuskriptbilder som finns i artikeln är daterade från andra halvan av 1200-talet till slutet av 1300-talet. Och det är av naturliga skäl från sammanhang när huvan har burits som enda huvudbonad. Eftersom den funnits under så lång tid kan den ha burits på olika sätt.

Under åren efter Camillas och Isis artikel har jag sett otaliga varianter av huvan, det finns många olika förslag på mönster och proportioner. Och den får olika utseende när den bärs.

Jag vill avsluta med några frågor att gå vidare med i samtal om birgittahuvan:

1.
Är det någon som bär birgittahuvan med sprundet som nackparti?

2.
Huvan har blivit ett mycket vanligt plagg att bära under slöjor, den håller undan håret och är fin att fästa fast slöjan i. Det är vanligt att den karakteristiska broderade kanten och spetssömmen är synlig under slöjan. Finns det bilder/källor som visar den här detaljen?

3.
I vilka sammanhang kan man uppträda i enbart huvan?

Det finns anledning att komma tillbaka till huvan!
------------
* För en linnehuvudbonad är ordet ”huva” är mer korrekt än ”hätta”. Hättan bars över huvan. Camilla använder ordet huva när hon skriver på danska.

En svan till Mervi/A Swan for Mervi

Broderi/EmbroideryPosted by Åsa Martinsson 24 Jan, 2015 19:24

I våras blev jag tillfrågad om jag ville brodera ett av djuren till Mervis Laurelhätta. Naturligtvis sa jag JA! Från manuskriptet vi fick valde jag en svan. Naturligtvis med tanke på Merry Swan.

Det var länge sedan jag gjorde ett fritt broderi. Och hade inte heller mycket tid att hitta rätt sorts broderimaterial. Ett vitt ylletyg fanns och så fick det bli olika sorters vävgarner i ull och silke.



Last spring I was asked to make an embroidery for Mervis Laurelhood. Of course I said YES! And from the manuscript we got I took the swan - Merry Swan!

It was a long time since I made an embroidery that wasn´t a counted embroidery. And had not much time to find the proper yarns. I had a fabric in white wool and different weaving yarns in wool and silk.


Glättstenar / smoothing stones

Medeltid/MedievalPosted by Martin Eriksson 21 Nov, 2014 21:49
I dag hämtade vi nya glättstenar från Visby glasblåseri. Christer Mattsson har gjort nya till oss och de är de bästa hittills. Två hade han själv tagit undan och han sa: Förr skulle de också varit godkända, men inte nu.

Glättstenarna är av grönt, återvunnet glas. Vi har fått vänta ett tag, för ibland ska Christer göra glas i blått, eller i en annan färg, men nu var det grönt som var på gång. Och han kom ihåg att vi ville ha ett antal glättstenar.

Flera av glättstenarna har redan blivit tingade, när vi skrev om dem på face book i kväll. Vi tycker det är trevligt att det är flera av dem som håller på med historiskt återskapande som vill ha de här glättstenarna.

Glättstenarna är inga exakta historiska kopior. Men det finns en förlaga. Och den finns på Gotlands Museum och är daterad till vikingatid. För några år sedan fick vi låna den och gick till Christer Mattsson och han började att göra glättstenar åt oss. Med den här omgången som vi hämtade i dag har han kommit ännu närmare förlagans form. Den moderna glasmassan uppför sig nämligen på ett annat sätt än den historiska. Den stelnar snabbare och de nya glättstenarna sjunker inte ner lika mycket som de gamla. Men i dag var formen på de nya stenarna mycket närmare vår förlaga än tidigare.

Åsa har förra våren använt glättsten när hon gjorde linneduken till stormannens kammare. Själv har jag också en gång strukit prästkaftanens linneelva på samma sätt med en glättsten.


Today we got new smoothing stones from Visby Glasblåseri. Christer Mattsson has made new ones for us and they are the best ever. Two of them he himself put away saying: Earlier those would pass, but not now.

The smoothing stones are made of green, recycled glass. We had to wait some time, for Christer use also other colours than green, but now he had worked with the green. And he had remembered us and our stones.

Several of the stones are already been asked for, when we wrote about them on face book this evening. We noted that there are several of our friends, who are historical reenactors, wanting to have those stones.

The smoothing stones are no exact historical copies. But there is an original stone. You find it in Gotlands Museum and it is dated to the viking time. Some years ago we were allowed to borrow it and went to Christer Mattsson with it and he began to make smoothing stones for us. With the set of stones today he has come even closer to the original form. The modern glass mass will not behave as the historical one. It stiffen faster and the new stones will not sink as the old ones. But today the form of the new stones were much closer to the the original than before.

Åsa used a smoothing stone last spring when she made the linen cloth for "stormannens kammare". I myself once used a smoothing stone to smoothe the linen collar to my priest talar.




« PreviousNext »