En blogg om vävning

En blogg om vävning

Åsas och Martins blogg handlar om vårt intresse för vävning och medeltid. Med vävningen binder vi ihop nutid och dåtid. Här skriver vi om både den nutida vävningen och de projekt som hör samman med våra försök att förmedla en bild av medeltiden.

The blogg of Åsa and Martin about weaving and the middle ages. We are writing about modern weaving and our attempts to reenact the medieval time.

Samma garn - två tyger

VävningPosted by Åsa Martinsson 08 Nov, 2010 20:13
Jag har provvävt två tyger på min grindvävstol. Båda i Möbelåttan från Holma-Helsingland. Och de blev helt olika!

Det ena är vävt med det vita garnet och egna infärgningar av det. Det andra av de färger som har lite svart i sig. En härva av de färgerna känns helt olik den vita (och de "rena" färgerna) när man håller den i handen. Den känns tyngre och strävare.

Jag är nöjd med båda mina två tyger. Båda är vävda med samma antal trådar, samma täthet och behandlade på samma sätt efter vävning. Tvättade och ångade. Det ljusare tyget är mjukare och har gått ihop sig mer. Det mörkare har en strävare yta.

Är det så att möbelåttans olika färger är spunna av olika sorts ull och därför ger tyger av olika karaktär? Då tycker jag att det på något sätt borde framgå på garnkartan.

Jag skriver mer om tygerna senare.

Garnstickor

VävningPosted by Åsa Martinsson 08 Nov, 2010 08:33
Garnstickor kan ha olika form
Den övre följde med min Knitters Loom, den undre köpte jag hos AK:s Snickeri (Öxabäcksvävstolen) under vävdagarna på Glimåkra. Den undre fungerar mycket bättre eftersom den har rundade ändar, den spetsiga fastnar lättare i varpen.

Till min Knitters Loom, 30 cm, fick jag två garnstickor. Den ena drygt 30 cm, den andra kortare. Väver man på hela bredden är den längre stickan bäst, men man behöver oftast fler än en sticka! Mina nyinköpta stickor är 30 cm långa, och de finns i några olika längder. Den enda nackdelen är den långa skåran som man fäster garnänden i. Den är för lång, alltför många varv av garnet fastnar där.

Garnstickorna kan lindas på olika sätt
Jag har lindat så som på den övre stickan. Men jag har sett på bilder från ryggbandsvävning att stickan ofta är lindad som den mittersta stickan, men även som den nedersta.

Jag funderar över om man på det sättet får på mer garn utan att stickan blir så tjock? Är det så, borde det nedersta alternativet vara det ultimata. Men eftersom jag ibland använder stickan för att reda varpen så borde det mittersta sättet att linda passa mig bäst.

Jag har sett bilder på andra former av garnstickor och vi ska tillverka några och testa. Framför allt små till min medeltida bandlåda.

En ny vante

VävningPosted by Åsa Martinsson 20 Sep, 2010 21:39

Under helgen fick jag tillfälle att sy ett par vantar av ett tyg vävt på min grindväv. Tyget är en 3-skafts färgeffekt vävt med filtgarn. Efter tvätt gick tyget i torktumlaren tillsammans med ett par stora frottéhandukar. Det fick tumla runt tills det blev tjockt och gott. Modellen är min Lödösevante. Den fick två varv med en kavelfrans av mohairgarn (stickgarn) runt nederkanten och en liten röd snodd.

Hampatrasa

VävningPosted by Åsa Martinsson 18 May, 2010 11:11

I Vävmagasinet nr 2 2010 fanns en grov linnehanduk och en annan handduk där hanken bestod av inslagsgarnet utdraget till en ögla. Inspirerad av dem vävde jag på Knitters Loom en liten grov "trasa" att ha med i fält. Jag hade en rulle hampagarn från Beck & Rep. En lagom vävlängd för grindväven gav mig fyra små trasor. De är nu testade under årets Knäckebrödskrig under en regnig och kall majvecka. Men just den här kvällen lyste solen.

Lödösevanten

VävningPosted by Åsa Martinsson 02 May, 2010 12:18

Mina Lödösevantar är färdiga. På min grindväv har jag vävt två tyger, ett tuskaftstyg och ett treskaftstyg och sytt två par vantar i två olika storlekar.


Min tanke har inte varit att göra en kopia utan att ta fram mönster och vävbeskrivning. Mönster och vävbeskrivning kommer förhoppningsvis att finnas färdigt till medeltidsveckan.

Nu när vävningen och sömnaden är färdig ska jag också skriva om vanten och vantens historia.

Läs mer i den förra posten om vanten.

Grindväv i silver

VävningPosted by Åsa Martinsson 27 Apr, 2010 19:32
Vid riksårsmötet för Riksföreningen för Handvävning den här helgen visade vi upp vårt nya smycke - en liten vävgrind i silver. Grinden är ca 1,7 x 2 cm och är monterad antingen för att bära i en kedja eller med en krok för att hänga i örat. För den som bara vill ha en grind i ena örat finns det en lite silverplatta till det andra örat. Smycket är tillverkat av Marie Spjut i Glanshammar.

Den går utmärkt att väva med. Det går att väva med 13 trådar. Här är det silke 30/2. Jag vävde dels ett vanligt smalt band, dels en kant på ett ylletyg.


Så nu är det lätt att alltid ha med sig sin vävgrind

Damastsolven i vävstolen

VävningPosted by Åsa Martinsson 25 Mar, 2010 17:26
Att vävstolen ska göras iordning för damastvävning beror på att jag har ett uppdrag på gång - mässhakar till Vårfrukyrkan i Fruängen. Jag har en blogg för att dokumentera och för att berätta för församlingen om hur arbetet fortskrider.

Där finns nu bilder på hur jag håller på att sätta tillbaka alla mina damastsolv i vävstolen. Jag tog bort dem för ett antal år sedan då jag befriade vävstolen från de gamla blyloden. Och så letade jag länge efter något som skulle kunna ersätta gemen som kopplade ihop draglinorna med damastsolven. Gem var billigt och finurligt, men efter ett antal år började de spreta och fastna i varandra. Jag hade nästan gett upp att hitta något annat när jag för några veckor sedan snubblade över små, små karbinhakar på nätet. Så nu är arbetet på gång att sätta i 400 sådana.

Se HÄR

Solv

Vävning/WeavingPosted by Åsa Martinsson 18 Mar, 2010 13:18

I går sorterade jag solv. Min vävstol ska efter många år återigen användas för damastvävning och alla mönstersolven ska tillbaka i vävstolen. Medan jag gjorde det funderade jag över hur många som numera använder trådsolv. Det var en ganska stor mängd jag la upp på bordet - och många olika sorter.

Längs till vänster ligger damastsolv med mailloner. Maillon är den lilla plastbrickan mitt på solvet med ett antal hål där man trär en tråd i varje hål. Det är de solven som ska hängas in i vävstolen nu.

Därefter kommer "vanliga" damastsolv, där man antingen kan trä hela stygnet i solvet, eller en tråd i varje solv - beroende på hur stor risken är att trådarna ska sno sig om varandra. Det är inte så många på bordet, resten finns i vävstolen.

I den övre raden ligger bottensolven med långa ögon för damastvävning. Det är ca 5000 av dem, jag hade en gång två vävstolar igång som behövde solv. Och under dem vanliga solv med små ögon. Längst upp till höger ligger en liten bunt med mattsolv.

Det här är solv som jag knutit själv. Det började när jag gick på Väfskolan i Borås och planerade att köpa min första vävstol. Det blev mitt handarbete att knyta solv under det året. Då kom solven med små ögon till. Det blev väl då drygt 2000 solv. När jag sedan åtskilliga år senare behövde lite fler så blir det ändå lite skillnad, trots att de är knutna på samma solvstock. Det gör inte så mycket bara man inte blandar dem på samma skaft - därför är ändarna blåfärgade och de ligger i egen bunt.

Solv har jag knutit alltefter behov. Alla bottensolv och damastsolv när jag började med damstvävning och mattsolven kom till när jag ärvde fasters stora mattvävstol. Den har jag sålt nu, så solven är till ingen nytta.

Att knyta solv är en rogivande sysselsättning. Man mäter upp en större mängd att knyta av genom att linda dem om foten på solvstocken - och sedan knyter man! Det går fortare än man tror.

Många säger att fördelen med de moderna syntetsolven är att de är alldeles jämna och lika långa. Visst är de det, men mina solv är alldeles tillräckligt jämna - och har hållit sig i 30 - 40 år! Några enstaka har gått sönder, men det är försumbart.

Trådsolven har en stor fördel - om man behöver flytta en solvad tråd till ett annat skaft knyter man bara upp knutarna - och knyter fast solvet på det skaft dit det hör. Man ser på tråden var knutarna ska vara. Det går inte med syntetsolven.

Jag tycker om mina trådsolv, de är behagliga att handskas med.

Man behöver en stock till varje sorts solv. När jag plockade fram mina solvstockar ur förrådet ser jag att jag lagt undan dem mitt under arbetet!
Det här är solv till moderna vävstolar. Från andra tider och platser finns andra sorts solv.

Och så till slut min fråga - hur många använder fortfarande trådsolv? Och är det fler än jag som knutit sina solv?

« PreviousNext »